Början...
Hej på er!
Ja, jag ska nu ge mig på att skriva ner lite om vem jag är och vad jag ska hitta på de kommande veckorna. Jag ska som de flesta andra i januari ta bort sötsaker och alkohol.
Detta är första tappra steget mot det lite mer galna målet i april - halvmaran. Min fina vän sålde in idén genom att säga:
- Vi sprang ju tjejmilen! det sägs att har man sprungit en mil, så fixar man halvmaran. Hon la till att vi igen skulle till storstaden för mat, vin och massa prat som vi alltid förkovra oss i. Jag svarade Ja, nog mest med tanken på vin, mat och gott sällskap - halvmaran blir det nödvändigt onda som jag behöver ta mig igenom för att få allt de andra.
Jag är en kvinna mitt i livet, gift och har ett barn på 5 år. Min man och jag har hängt ihop i 9 år. Jag jobbar på en myndighet sen 8 år tillbaka och har hunnit blivit 41 år. Vardags-lyxare som för mig innebär; vin, god mat, vänner, serier, choklad, restaurangbesök och så mycket mer som är gott i livet - men jag har inte samma passion för träning. Detta gör ju att intaget är lite lätt större än uttaget, så kroppen har lagt på sig några kilon...
Slänger man in en obalans med stressig tid på jobbet med allt vad det innebär, tappert försök att balansera detta med tid till familj, sig själv och vänner... ja då krockar det i alla fall för mig. Jag är då en sån typ som "känsloäter" dessutom har jag hormonell obalans vilket gör att jag blir deprimerad, frustrerad, introvert ilsken och tappar lust för livet - si så där 10 dagar i månaden. Nu har jag fått medicin för detta, något som heter premalex och vips efter 1-2 dagar är jag en "normal" människa igen.. tja, så normal jag kan vara.
Jag gillar att utveckla mig själv - just nu har jag tagit min input ifrån yogan, ayurveda, podd och ljudböcker med Mia Törnblom, goda vänner, studier och andra intryck som ger mig aha-moments och större förståelse.
Alla dessa olika delarna är det som ligger till grunden för hur jag vill leva och hur jag vill inspirera mig själv att känna mer lust i livet. Att inte livet bara springer på och allt går på rutiner till slut att man inte riktigt vet vad man gör och varför. Jag har så lätt att känna tristess, en del skulle nog beskriva mig som en "free spirit". Vilket gör det lite komiskt och utmanade att trycka in mig i ett "Svensson liv" med allt vad det innebär. Det är valet har jag gjort helt av egen önskan och vill inte ha något annat, vill bara hitta mitt "svensson" i den världen.
De kommande tre veckorna ska jag ge mig på att ta bort sötsaker (godis, chips, bakverk etc) samt alkoholen. Kosten ska vara varierande, men gärna med fokus på att få in mer grönsaker. Annars inga speciella dieter av något slag. 3 ggr i veckan kommer jag att springa efter enkelt program som jag har via runkeeper. Denna vecka har det varit pass på 12 minuter eller 15 minuter. Så inget storslaget - dock så är jag igång!
Just nu dricker jag gärna glas vin på kvällen och smaskar i mig lite godis här eller lite chips där eller varför inte några ostbitar här o där... ja du, det som är gott och som ... ja faktiskt lugnar mig och får mig att känna vardagslyxen.
På måndag 8/1 börjar jag! Just nu står vågen på rungande 85,3 kg med en längd på 162 cm. Skulle man gå på bmi så är jag si så där 20 kg för mycket. What?! Men jag satsar på att komma ner till 75 kg. Känns lite mer överkomligt...
Mitt startläge psykiskt är i obalans - jag är väldigt trött efter höstens jobb och känner mig trött i livet överlag. Har svårt just nu att finna lust och reagerar snabbt negativt på saker runt omkring mig. Jag har dock en del verktyg som jag använder mig av som jag har fått från poddar, yogapass, vänner, kurator timmar etc som gör att jag kan kontra de värsta.. men det är lite väl mycket berg o dalbana och det skulle vara skönt att få det lite jämnare.
Hmm vem är jag; när dom tankar far runt i huvudet så blir ju svaren lite olika beroende på humör... men som oftast är jag nog en glad, omtänksam, rastlös, problemlösare som är rak och ärlig med en släng av kvinnlig manipulativ ådra...
Här en bild på mig, som togs för någon månad sen... jag ser så där skönt trött ut, med ett tappert leende som ska försöka lura att jag är pigg o glad...
Ja, jag ska nu ge mig på att skriva ner lite om vem jag är och vad jag ska hitta på de kommande veckorna. Jag ska som de flesta andra i januari ta bort sötsaker och alkohol.
Detta är första tappra steget mot det lite mer galna målet i april - halvmaran. Min fina vän sålde in idén genom att säga:
- Vi sprang ju tjejmilen! det sägs att har man sprungit en mil, så fixar man halvmaran. Hon la till att vi igen skulle till storstaden för mat, vin och massa prat som vi alltid förkovra oss i. Jag svarade Ja, nog mest med tanken på vin, mat och gott sällskap - halvmaran blir det nödvändigt onda som jag behöver ta mig igenom för att få allt de andra.
Jag är en kvinna mitt i livet, gift och har ett barn på 5 år. Min man och jag har hängt ihop i 9 år. Jag jobbar på en myndighet sen 8 år tillbaka och har hunnit blivit 41 år. Vardags-lyxare som för mig innebär; vin, god mat, vänner, serier, choklad, restaurangbesök och så mycket mer som är gott i livet - men jag har inte samma passion för träning. Detta gör ju att intaget är lite lätt större än uttaget, så kroppen har lagt på sig några kilon...
Slänger man in en obalans med stressig tid på jobbet med allt vad det innebär, tappert försök att balansera detta med tid till familj, sig själv och vänner... ja då krockar det i alla fall för mig. Jag är då en sån typ som "känsloäter" dessutom har jag hormonell obalans vilket gör att jag blir deprimerad, frustrerad, introvert ilsken och tappar lust för livet - si så där 10 dagar i månaden. Nu har jag fått medicin för detta, något som heter premalex och vips efter 1-2 dagar är jag en "normal" människa igen.. tja, så normal jag kan vara.
Jag gillar att utveckla mig själv - just nu har jag tagit min input ifrån yogan, ayurveda, podd och ljudböcker med Mia Törnblom, goda vänner, studier och andra intryck som ger mig aha-moments och större förståelse.
Alla dessa olika delarna är det som ligger till grunden för hur jag vill leva och hur jag vill inspirera mig själv att känna mer lust i livet. Att inte livet bara springer på och allt går på rutiner till slut att man inte riktigt vet vad man gör och varför. Jag har så lätt att känna tristess, en del skulle nog beskriva mig som en "free spirit". Vilket gör det lite komiskt och utmanade att trycka in mig i ett "Svensson liv" med allt vad det innebär. Det är valet har jag gjort helt av egen önskan och vill inte ha något annat, vill bara hitta mitt "svensson" i den världen.
De kommande tre veckorna ska jag ge mig på att ta bort sötsaker (godis, chips, bakverk etc) samt alkoholen. Kosten ska vara varierande, men gärna med fokus på att få in mer grönsaker. Annars inga speciella dieter av något slag. 3 ggr i veckan kommer jag att springa efter enkelt program som jag har via runkeeper. Denna vecka har det varit pass på 12 minuter eller 15 minuter. Så inget storslaget - dock så är jag igång!
Just nu dricker jag gärna glas vin på kvällen och smaskar i mig lite godis här eller lite chips där eller varför inte några ostbitar här o där... ja du, det som är gott och som ... ja faktiskt lugnar mig och får mig att känna vardagslyxen.
På måndag 8/1 börjar jag! Just nu står vågen på rungande 85,3 kg med en längd på 162 cm. Skulle man gå på bmi så är jag si så där 20 kg för mycket. What?! Men jag satsar på att komma ner till 75 kg. Känns lite mer överkomligt...
Mitt startläge psykiskt är i obalans - jag är väldigt trött efter höstens jobb och känner mig trött i livet överlag. Har svårt just nu att finna lust och reagerar snabbt negativt på saker runt omkring mig. Jag har dock en del verktyg som jag använder mig av som jag har fått från poddar, yogapass, vänner, kurator timmar etc som gör att jag kan kontra de värsta.. men det är lite väl mycket berg o dalbana och det skulle vara skönt att få det lite jämnare.
Hmm vem är jag; när dom tankar far runt i huvudet så blir ju svaren lite olika beroende på humör... men som oftast är jag nog en glad, omtänksam, rastlös, problemlösare som är rak och ärlig med en släng av kvinnlig manipulativ ådra...
Här en bild på mig, som togs för någon månad sen... jag ser så där skönt trött ut, med ett tappert leende som ska försöka lura att jag är pigg o glad...
You go, sister! Att bestämma sig är ett viktigt steg, att berätta det för andra gör det ännu mer på riktigt. Du fixar detta!
SvaraRadera